Det dyraste badrummet per kvadratmeter i ett radhus i Viksjö är nästan alltid det minsta. Den som har tre kvadratmeter med dusch, toalett, handfat och en tvättmaskin inklämd vid väggen räknar ofta med att renoveringen ska bli billig, eftersom det är så lite golv och så lite vägg att täcka. Sedan kommer offerterna. De hamnar betydligt närmare grannens badrum, som är dubbelt så stort, än någon hade trott.
Det betyder inte att någon tar för mycket betalt. Det följer av hur ett våtrum byggs. De moment som kostar mest, alltså rivning, rör, golvbrunn, el, tätskikt och dokumentation, görs i stort sett lika många gånger oavsett hur stort rummet är. Det som verkligen växer med ytan är kakel, klinker och tiden det tar att sätta dem, och det är sällan där pengarna försvinner.
Rummet finns i många varianter i Järfällas radhus och lägenheter från sextio- och sjuttiotalet, och nästan alla delar samma grundproblem: allt som ska in i ett badrum ska in även här, bara på mindre yta.
Därför krymper inte notan med golvytan
Ett badrum på tre kvadratmeter har nästan lika många tekniska punkter som ett på sex. Där finns en golvbrunn, inkommande vatten, avlopp från toaletten och handfatet, kanske ett från tvättmaskinen, ett ventilationsdon i taket och några elpunkter. Varje sådan punkt ska friläggas, bytas eller anpassas och sedan anslutas till det nya tätskiktet. En rörgenomföring tar lika lång tid att göra rätt i ett litet rum som i ett stort.
Till det kommer att det lilla rummet har fler hörn och skarvar i förhållande till sin yta. Tätskiktet ska vara obrutet, och där det oftast går fel är i övergångar mellan golv och vägg, i invändiga hörn och runt genomföringar. I ett trångt badrum ligger de tätt. Branschreglerna för våtrum, som de flesta seriösa entreprenörer arbetar efter, ställer samma krav på varje sådan detalj oavsett hur stor ytan runt omkring är (1).
I Järfällas äldre bestånd tillkommer ofta det som syns först när kaklet är nere. Badrum från sjuttiotalet har inte sällan genomgått en eller två tidigare renoveringar, med plastmatta kvar under klinkern, golvbrunnar av en modell som ett modernt tätskikt inte går att ansluta till och rör på ställen där ingen ritning säger att de ska ligga. Hur mycket av det som finns i just ditt rum går inte att veta innan rivningen. En offert som tar höjd för det ser dyrare ut än en som inte gör det, men den är ofta den ärligare av de två.
Det som faktiskt blir billigare med en liten yta är materialet. Tre kvadratmeter golv och kanske femton kvadratmeter vägg är inte mycket kakel, och det öppnar för ett val som många missar: det lilla rummet är det enda där en dyrare platta knappt märks i totalen. Den som ändå betalar hela den fasta kostnaden kan lika gärna lägga lite mer på det som syns varje morgon.
Resonemanget har en hake. En exklusiv platta i stort format kan vara besvärligare att lägga med fall på ett litet golv, och då flyttar en del av kostnaden tillbaka till arbetet. På väggarna håller tanken bättre än på golvet.
Var ska tvättmaskinen stå?
Om golvytan är det enda som inte går att köpa mer av, blir nästa fråga vad som tar den. Oftast är svaret tvättmaskinen. I ett radhus utan källare står den ofta i badrummet för att det inte finns någon annan plats med vatten och avlopp. På tre kvadratmeter tar den en ansenlig del av golvet, och dessutom ytan framför luckan. Den tvingar fram en placering av toalett och dusch som sällan är den bästa.
Två bedömare kan landa helt olika här, och båda kan ha rätt. Den ena säger att maskinen ska ut, till ett skåp i hallen eller köket, eftersom badrummet då kan få en riktig duschplats i stället för en hörna där armbågarna slår i väggen. Den andra menar att det blir dyrare och mer riskfyllt att dra vatten och avlopp till en ny plats än att leva med ett lite trängre badrum. Vem som har rätt beror på hur långt det är till närmaste avloppsledning, om bjälklaget är av betong eller trä, och om hushållet tvättar varje dag eller någon gång i veckan.
När maskinen blir kvar handlar resten om att vinna centimeter. Några val återkommer i nästan varje litet badrum, och de är inte alltid så självklara som de verkar.
| Val | Det man vinner | Det man får räkna med |
|---|---|---|
| Vägghängd toalett i stället för golvstående | Fritt golv under stolen, enklare städning och enklare att lägga fall | En fixtur i väggen som behöver djup, ofta en inbyggnad som tar av rummets längd |
| Vikbara duschväggar i stället för fast glas | Golvytan går att använda när ingen duschar | Fler gångjärn och skarvar som ska hållas rena och täta mot stänk |
| Mindre plattor på golvet i stället för stort format | Lättare att få ett jämnt fall mot brunnen när hela golvet lutar | Fler fogar att hålla rena |
| Behålla golvbrunnen där den sitter | Mindre ingrepp i bjälklaget och kortare byggtid | Duschplatsen styrs av brunnen och inte av hur rummet borde användas |
| Kommod med tvättställ i stället för vägghängt handfat | Förvaring på en plats som annars står tom | Ett djup som kan göra det trångt framför toaletten |
Tabellen är ingen rekommendation. Den som har tre barn och en hund prioriterar annorlunda än den som bor ensam, och det som avgör är ofta en enda vardaglig vana. Men den visar att nästan varje centimeter som vinns någonstans betalas någon annanstans, och att golvbrunnen ligger bakom flera av valen.
Golvbrunnen och tröskeln
Brunnen förtjänar därför en egen genomgång, eftersom ett litet rum ställer andra krav på den än ett stort. I ett stort badrum räcker det oftast att golvet lutar mot brunnen inom duschplatsen, medan resten kan vara nästan plant. I ett rum på tre kvadratmeter blir hela golvet i praktiken en duschplats. Vattnet hamnar överallt, och golvet behöver luta mot brunnen ända från dörren. Det låter som en detalj men styr både höjden vid tröskeln och hur plattorna går att lägga.
Fallet byggs upp med avjämning eller bruk, och i ett befintligt rum har golvet redan en höjd vid dörren som ska mötas av hallen utanför. Det finns sällan mycket att leka med. Antingen blir tröskeln högre och något att snubbla på, eller så får brunnen sänkas, vilket i ett betongbjälklag betyder bilning och i ett träbjälklag betyder ingrepp i bärande delar. I sjuttiotalets radhus i Järfälla finns båda konstruktionerna, och vilken man har visar sig ofta först när golvet är öppnat.
Att flytta brunnen är ett av de beslut där det är lätt att bli övertalad åt ena eller andra hållet. En brunn mitt i rummet ger det jämnaste fallet. En brunn i hörnet under duschen ger ett lugnare golv att titta på men kan kräva brantare lutning närmast dörren. Vilket som blir bäst avgörs av var avloppsledningen går under golvet och om det finns bygghöjd nog för en ny brunn.
Det finns också en regelfråga som är värd att känna till. Boverkets byggregler ställer krav på bland annat tillgänglighet i bostäders hygienrum, men kraven vid ändring av en befintlig bostad är inte desamma som vid nybyggnad (2). Ett badrum på tre kvadratmeter blir sällan fullt tillgängligt, och det är normalt inte heller det som krävs. Hur långt anpassningen behöver gå i ett enskilt fall hänger på vad som faktiskt ändras, och det är en fråga att ställa till entreprenören innan planlösningen är låst.
Ett rum där bara en hantverkare får plats åt gången
Tidsplanen tar vid där golvet slutade. Ett litet badrum blir inte snabbare att renovera i samma takt som det blir mindre, eftersom en stor del av tiden går åt till att vänta. Avjämningen ska torka. Tätskiktet ska härda innan plattorna sätts. Rörmokaren och elektrikern kan inte gärna stå i rummet samtidigt som plattsättaren, och på tre kvadratmeter är det trångt redan för en person med verktyg.
Det gör planeringen viktigare än i ett större rum, inte mindre. Entreprenörer som är vana vid små våtrum lägger upp jobbet som en stafett, där varje yrkesgrupp gör sitt och lämnar rummet innan nästa kommer in, och där torktiderna används till att förbereda nästa moment utanför badrummet. Firmor som byggest.se, som arbetar med badrumsrenovering i Järfälla och kommunerna runt omkring, utgår från att det lilla rummet ska följa samma ordning och samma kontrollpunkter som ett stort, med dokumentation av tätskiktet innan något täcks över.
För den som bor kvar under tiden är det här den del som märks mest. Ett radhus med ett enda badrum står utan dusch och toalett under en period som kan kännas orimligt lång för ett så litet rum. Fråga tidigt hur länge rummet faktiskt kommer att vara obrukbart, och om det går att ha en provisorisk toalett på plats en del av tiden. Svaret hänger mer på torktider och rörarbetets omfattning än på antalet kvadratmeter.
Ekonomin har en sista detalj som är lätt att glömma. Rotavdraget gäller arbetskostnaden och inte materialet, och i ett litet badrum är arbetet en ovanligt stor del av totalen (3). Avdraget gör alltså relativt sett mer nytta i ett trångt badrum än i ett stort med dyrt material, men det gör det också extra viktigt att offerten tydligt skiljer på arbete och material. Hur mycket av årets utrymme för avdrag som finns kvar för just ditt hushåll är värt att kontrollera hos Skatteverket innan beslutet, inte efter.
Den uppdelningen går att använda till mer än avdraget. Be om en offert där rivning, rör, tätskikt och plattsättning står var för sig, så syns det ganska snabbt vilka poster som hade varit lika stora i grannens dubbelt så stora badrum, och vilka som faktiskt följer kvadratmetrarna.
Noter
- Branschreglerna för våtrum och vatteninstallationer, utgivna av bland andra GVK, BKR och Säker Vatten.
- Boverket, Boverkets byggregler (BBR), avsnitt 3 om tillgänglighet och bostadsutformning samt reglerna om ändring av byggnad. boverket.se
- Skatteverket, information om rotavdrag för arbete i bostaden. skatteverket.se